Dikt

Kul att Robert och Conny springer runt och ska krama mej hela tiden. Conny bad t.o.m. om en puss också, haha... Han fick en på kinden bara för att han är så söt när han inte är konstig och då blev han helt röd i ansiktet och gick och fnittrade, haha. Det var ju lite gulligt faktiskt. Däremot är det inget han ska vänja sej vid.

Skit sak samma, jag tänkte ladda upp en dikt som jag läste i skolan idag som jag på något vis tyckte om, även om jag misstolkade den lite. :)



ELD!

När du ser på mej och ler.
Vet du om att jag börjar brinna?
Du är en pyroman.
Omedvetet.
Jag är gräset
som brinner.
Du är min pyroman, älskling.
Nu tar elden fart
Brandsläckarn!
Hämta brandsläckarn, älskning!
Han tar fram brandsläckarn.
Och släcker mej.
Omedvetet.
Jag pyser och fräser
och är svartbränd
I största allmänhet.
Och då gör han det igen:
han ser på mej och ler.
Jag återhämtar mej
från brandsläckarskummet.
Och elden tar fart på nytt.
Då var vi där igen.
Brandsläckarn, älskling,
BRANDSLÄCKAREN!!!

-
Susanna
I:
Det kliar i mitt hjärta, 2001


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0