be you-tiful

Haha tror jag vart lite sur när Sandra tvingade upp mej när vi vaknade runt tolv idag. Vet inte varför för egentligen drömde jag att jag skulle tappa min arm!? Men bara halva, fast armen var redan borta till armbågen, sen skulle den gå av på lädden, inte bredden. Blä jag fattar ingenting. Märks det att jag sover oroligt eller? haha. Fast jag har haft mycket värre drömmar den här veckan, ändå vill jag bara sova. Men jag ska iväg och träffa mina fastrar vid klockan fem idag och innan det hade jag tänkt sola och så måste jag klippa gräset. Mina fastrar träffade jag nyligen men innan det hade jag inte träffat dom på sju år kanske och sist vi träffade dom nu så pratade vi kanske bara fem minuter. Trots det känner jag verkligen inte för att åka dit, jag lägger mej hellre och sover igen.