So far away from here
HEJ! Jag har inte bloggat på tre veckor huhu så har ingen aning om vad jag ska säga för nå alls nu!
Jag sov till halv fem idag, och inte på morgonen den här gången.. 16:39 fick jag upp och åt haha, men skönt att få sova!
Vaknade av åskan vid två men jag har aldrig känt mej så jävla trött när jag vaknat, jag var helt borta, men inte så konstigt om jag gick och la mej vid nio imorse heller hihi.
Nu äre så att vi tydligen ska ut och plocka svamp, jag kommer få 10 000 fästingar men vafan jag vill ha svamp! Om jag inte somnar i skogen eller något, men vi får se, tkr ni borde vara stolta över att jag bloggar också.
Jag sov till halv fem idag, och inte på morgonen den här gången.. 16:39 fick jag upp och åt haha, men skönt att få sova!
Vaknade av åskan vid två men jag har aldrig känt mej så jävla trött när jag vaknat, jag var helt borta, men inte så konstigt om jag gick och la mej vid nio imorse heller hihi.
Nu äre så att vi tydligen ska ut och plocka svamp, jag kommer få 10 000 fästingar men vafan jag vill ha svamp! Om jag inte somnar i skogen eller något, men vi får se, tkr ni borde vara stolta över att jag bloggar också.
Och en egobild för en gångs skull också maha
I need you like a heart needs a beat, but it's nothing new
I'd give up all the world to see that little piece of heaven looking back at me
Du är mer än bara en liten del av himlen för mej, Du är hela himlen, ut till universums slut och tillbaka.
Det är 10 år sedan du försvann och jag gör allt för att hålla tårarna tillbaka när jag sitter här, jag grät mej till sömns i natt och jag grät det första jag gjorde när jag vaknade, jag ville inget hellre än att somna om, jag vill inte uppleva den här dagen. Det har gått tio år och det känns som en evighet utan dej, det märks att något saknas och tomrummet är ännu större idag. Jag tror inte Filip vet vad det är för dag idag men jag vet hur mycket han ser upp till dej och älskar dej trots att han knappt var sex månader när du lämnade oss. Det har gått tio år men det har aldrig tagit så hårt på mej som det gör idag, allt vi upplevt, allt vi känt, allt vi tänkt och alla våra stunder tillsammans slår mot mej som vågor mot en klippa en riktigt jävla stormig dag och allt bara trycker på, det spelar ingen roll vad jag gör, jag kan inte sluta tänka på dej, på oss och på allt vi hade.
Det är 10 år sedan du försvann och jag gör allt för att hålla tårarna tillbaka när jag sitter här, jag grät mej till sömns i natt och jag grät det första jag gjorde när jag vaknade, jag ville inget hellre än att somna om, jag vill inte uppleva den här dagen. Det har gått tio år och det känns som en evighet utan dej, det märks att något saknas och tomrummet är ännu större idag. Jag tror inte Filip vet vad det är för dag idag men jag vet hur mycket han ser upp till dej och älskar dej trots att han knappt var sex månader när du lämnade oss. Det har gått tio år men det har aldrig tagit så hårt på mej som det gör idag, allt vi upplevt, allt vi känt, allt vi tänkt och alla våra stunder tillsammans slår mot mej som vågor mot en klippa en riktigt jävla stormig dag och allt bara trycker på, det spelar ingen roll vad jag gör, jag kan inte sluta tänka på dej, på oss och på allt vi hade.
Jag låg och bara lyssnade i natt medan tårarna rann, jag försökte höra dej, jag ville ha någon sorts bekräftelse om att du fortfarande finns här med oss, inte bara från vår synvinkel utan från din också.. Jag tyckte mej höra nycklar som skramla, skåp som stängdes och fotsteg utan att någon var där, och även om jag tror att jag inbillat mej så har jag aldrig känt mej så nära dej som då..
Jag minns dagen efter dom sa att du var borta, jag vaknade och drog en suck av lättnad, jag var säker på att allt var en dröm. Jag sprang in till vardagsrummet där du alltid brukade somna framför TVn, jag skulle in och bara krama om dej, känna lättnaden i dina armar, du skulle säga att allt bara var en dröm och att du aldrig skulle få för dej att försvinna från oss sådär. Men när jag kom in i rummet vvar du inte där. Ditt täcke var där, din kudde var där, allt var där utom du. Jag gick till fönstret som jag knappt nådde upp til, och lilla sex åriga jag som knappt förstod mej på nånting då ställde mej och bad för allt vad det var värt och för allt jag trodde på att jag bara drömt allt och att du snart skulle komma hem från jobbet, du fick inte vara borta.
Du kom aldrig hem från jobbet, jag satt och väntade på dej bland alla gråtande människor. Jag visste att det inte var en dröm men jag vägrade att tro på det. Du sa att du bara skulle ta bilen en sväng, du sa att du skulle vara tillbaka snart. Det har gått tio år och jag väntar fortfarande på att bara vakna upp ur den här drömmen och ligga där vid din sida, precis som förut.
Men det som gör ondast är att jag knappt ens minns dej. Jag känner igen dej på bilder och jag har hört hur mycket som helst om dej men i mina egna minnen minns jag bara att du var där och vad du gjorde, men jag ser dej inte. Du är en av dom som betyder mest för dej och jag minns dej inte. Jag fick bara dela en liten del av mitt liv med dej och mer än hälften av den tiden minns jag inte ens. Jag vill bara känna din närhet och dela så mycket mer med dej. Men jag tror inte att du ljög för mej, du visste alltid vad du pratade om, och du sa alltid som det var, vi kommer ses igen, du sa det och det låter helt fucked up töntigt men jag tror verkligen inte du ljög för mej, vi kommer ses, det är bara en fråga om tålamod och tid.
Du fattas här men vi klandrar dej inte, vi saknar dej bara, du var en stor del av oss och chocken har inte riktigt lagt sej än, den har lindrats precis som saknaden men det finns fortfarande här. Det sitter i väggarna och dagar som den här blir det extra starkt. Och jag avslutar med att säga att vi älskar dej, men det vet du ju redan. ♥
It's not how you fall, it's how you get back up
Blood of a king, heart of a lion
Du fattas här men vi klandrar dej inte, vi saknar dej bara, du var en stor del av oss och chocken har inte riktigt lagt sej än, den har lindrats precis som saknaden men det finns fortfarande här. Det sitter i väggarna och dagar som den här blir det extra starkt. Och jag avslutar med att säga att vi älskar dej, men det vet du ju redan. ♥
It's not how you fall, it's how you get back up
Blood of a king, heart of a lion
I'm allergic to the fake
Peace and Love hela veckan då, måste erkänna att jag hade fett kul, första dagen jag var där var det inte alls som jag föreställt mej och jag uppriktigt besviken men det blev bara bättre och bättre och sen när jag och Matilda gick ut från området för sista gången var vi nästan deppiga, orkar inte förklara så noggrant, jag är förkyld som ett as, antagligen efter dagen när det regnade så mycket och jag har inte lagt in några bilder på datorn än så har inget att ladda upp heller så lägger upp något random, trevligt.
