be you-tiful

Jag tycker inte låten är speciellt bra men jag känner så mycket när jag hör den. Det är en sån där typsik låt som mamma brukade spela i bilen när jag var mindre och gör ibland än idag. Jag är en som älskar att åka bil, jag kan åka bara för att åka, så länge jag har musik som inte innefattar en dålig radiokanal, för lågt ljud, country eller jazz så kan jag åka hur mycket som helst. Jag kan åka i flera timmar utan att ens märka något. Jag sitter bara och kollar ut genom rutan och förvinner in i mina egna tankar, har alltid gjort också. Just därför tror jag att jag känner så mycket när jag hör låten. Jag vet inte vad jag känner men det känns som en hel del. Allt från skrapsår på tårna till killproblem som man hade både stor som liten. Alla tankar jag tänkt när jag hört låten och alla känslor jag kände, även fast jag inte kommer ihåg dom, så känns det på något sätt som jag känner dom igen.